torsdag, augusti 11, 2011

Älskade vänner

Att vara på besök i sitt gamla hemland innebär många saker. Man kan njuta av sådant man saknar i sin vardag. Som mat, miljöer, platser, natur och annat. Men den främsta njutningen är för min del ändå att få chansen att träffa de personer jag saknar och längtar efter. Familj och vänner.

Idag var en sådan dag. Igen. Började med nyttoaktiviteter i form av ett besök hos optikern och ett på banken. Sedan blev det ett ytterst kärt återseende av en av mina närmaste vänner. Lyxigt värre för vår del också eftersom jag och Lill-Skruttan blev upphämtade och sedan skjutsade hem till vännen. Där blev vi bjudna på lunch. Och under vårt besök där hanns det med en hel del prat om allt möjligt här i livet, men även lek samt bad i poolen (endast barnen).

Just sådana här gånger inser jag återigen hur mycket jag ändå saknar mina gamla kära vänner i min vardag på Manhattan. Det är en mycket speciell känsla att träffa personer som man delar en historia med. Som känner en på flera plan. Som visste vem man var innan man blev den man är just nu, och som varit med en längs vägen hit. Ibland nära och ibland på avstånd, men ändå MED. Insikten gör mig både glad och ledsen på samma gång. Glad för att jag verkligen förstår av hela mitt hjärta vilken rikedom det är att ha sådana vänner. Och att jag har många sådana vänner här. Med mycket speciella platser i mitt hjärta. Vänner där tid och avstånd egentligen inte betyder särskilt mycket eftersom vår vänskap verkligen går på djupet. Att ses och ta vid, rent känslomässigt, där man slutade trots att man kanske inte setts eller hörts på ett par år. Jag inser dessutom att detta kanske inte är alla förunnat. Ledsen över att jag har förstått att jag inte alls kommer att hinna med att träffa alla jag skulle vilja och önska under de här dagarna som är kvar av min Sverigetid. Som alltid.

Tack Ö för en jättemysig och härlig eftermiddag!

7 kommentarer:

Fröken fräken sa...

Jag förstår presic vad du menar, jag blir alltid lite stressad när jag åker hem. Man vill ju hinna med så mycket som möjligt och träffa så mångs som möjligt på den korta tid man har i Sverige. Jag har slutat att säga hej då till vänner och familj, vi säger vi ses istället och det känns lite bättre iallafall.

Kram

Taina sa...

Åh vad fint skrivet Saltis! Precis så är det. Hinner inte träffa alla trots att man vill. Ett pussel, en svår ekvation att knäcka. Njut nu så ses vi snart...

Kram kram

Mrs Clapper sa...

Vad härligt att ni har det så härligt :)
Och hoppas att ni får riktigt fina dagar nu!

Kramar

Västmanländskan sa...

Så härligt. Jag förstår att det måste vara svårt att vara så långt borta från goda vänner.

Anne sa...

Jättefint skrivet! Håller med din text till 100%. Kan känna igen mig så väl.
Det är nåt speciellt med vänner där man har en historia tillsammans, som hängt med länge och känner en på sätt som ena "nya" vänner inte gör. Det är otroligt speciellt och som du säger nåt att vara tacksam över.
Det klickar ju till lite hur mycket man betyder när man träffas igen, som du gjort nu när du varit hem. Man blir påmind.
Sen är det ju säkert så också att de gamla vännerna kanske inte riktigt längre känner mamma-Anna, New York-Anna då ni inte delar den vardagen ihop, medan dina New York-vänner inte känner dig på samma sätt som "hemmavännerna" men de har sett den du är nu, den du formats till genom utlandsåren, då du blev mamma osv. Du förstår säkert vad jag menar.
KRAM!

Millan sa...

Hej! Och tack for senast :-). Sa roligt att fa traffa dig och Ella i verkligheten! Nu ar vi tillbaks i Bristol sedan i gar och det kanns valdigt underligt. Faktiskt hade aven jag borjat fa lite hemlangtan, men samtidigt kande jag mig inte riktigt fardig med sverigesemetern.

Jag vet sa val vad du menar med gamla vanner! Jag hann inte heller med att traffa sa manga kompisar den har gangen, men nagra blev det sa klart. I fredags satt jag och en gammal kompis som jag kant sedan vi var 6 ar pa hennes altan och drack vin och snackade tills kl 2 pa morgonen. Det ar verkligen speciellt att ha vanner som man kannt lange och som man har en historia med. De blir ju nastan mer som familj an vanner ...

Nar ar det ni aker tillbaks till USA? Ha det toppen hemma den sista veckan eller sa nu (har fatt for mig att ni ar kvar en vecka till ungefar?). Kram!

Anna, Fair and True sa...

Tur i alla fall att det brukar kännas som man sågs dagen innan! Ja, känslo/relationsmässigt i alla fall, kanske inte vad gäller all information som man måste komma ikapp med så att säga!