Ligger lite lågt

Om ni undrar så finns jag kvar men har inte energi att skriva så mycket här just nu. Mina surrande bin surrar än men nu på en helt annan ton. Eller de har nog slutat förresten. Flyttat till en ny kupa. Och de tog med sin honung. Istället har jag nu en envis humla som sjunger sin brummande sång i mitt öra. Mjukt hummande. Stundtals. Irriterande. Stundtals. Tröstande. Jag tror jag måste försöka vänja mig vid den. Jag tror det ska gå. Jag gillar ju humlor. Egentligen. Men det kan komma att ta en stund. Så jag återkommer. Hit. Det lovar jag. Om ett tag. När det känns rätt. Igen.

Sista chansen

Nej, det handlar inte om Mellon som ju melodifestivalen tydligen kallas nuförtiden. Utan om att det nu är sista chansen för er som eventuellt vill lägga er röst på min blogg här. Jag vet att jag har noll chans att vinna denna tävling, och är jätteglad över att först ens blivit nominerad, sedan ännu gladare av att ha blivit en av de tio finalisterna. I kategorin "Bästa USA-Blogg". Så himla ROLIGT! Men tänkte ändå jag skulle puffa lite IFALL det är någon där ute som inte röstat men som skulle vilja göra det. Imorgon den 23 februari avslutas röstningen.

Vårt stora utbud av flygbolag garanterar dig att du kommer att hitta massor av billiga flygresor!

Vem där?

Ja, som ni väl alla vet vid detta laget föddes ju en liten prinsessa här natten till idag. Prinsessan Madeleine's dotter. På samma sjukhus som Lill-Skruttan föddes. Ett stenkast från oss. För örvrigt även samma sjukhus där King Henrik's dotter föddes. Fast självklart fick dessa celebriteter V.I.P rum. Men de stängde iallafall inte av hela sjukhuset så som de gjorde då Beyoncé födde på sjukhuset intill för ett par år sedan.

Nu när vi ändå är inne på barn och barnafödslar tänkte jag i brist på annan blogginspiration och bloggkraft (som att ta tag i alla bilder och händelser jag tänkt skriva om sedan veckor tillbaka) att jag kunde ha en liten tävling här. För er som vill vara med är det bara att hänga på. Det gäller såklart Magen. Eller snarare den person som för närvarande huserar där inne.

Jag kan meddela att vi vetat länge vilken "sort" det är. Och det har absolut inte varit något vi direkt hållit hemligt. Men här på bloggen har jag bara inte riktigt skrivit ut det. Det har bara inte fallit sig så. Dock har flera av er frågat och undrat så jag tänkte att jag skulle berätta. Men kanske kan ni få gissa först. Det blir ju lite roligare då. En del av er (de jag träffat) vet ju redan vad det är så ni är diskvalificerade redan från början haha! Men ni andra som vill testa en gissning är mer än välkomna.

Så jag börjar alltså med att säga som Kristian Luuk: "Vem Där?" Och fortsätter sedan med "Är det en Lillasyster eller en Lillebror?"

Så, kom igen. Gissa på nu!!


*) Bilden är lånad från www.formbypramandbabystore.com

Bikupa

Just nu känns det ungefär som om jag går runt med en bikupa i skallen. Det surrar. Det brummar. Många tankar som far hit och dit och ja, det gör mig trött. Hade tänkt lägga ut lite fler bilder. Både från Baby Showen igår samt från mycket längre tillbaka då Lill-Skruttan hade sin teateruppvisning. Och även från Barcelona. Men jag orkar inte. Så det skjuts på framtiden. Som så mycket annat just nu.

Fredag imorgon. Jag och Lill-Skruttan ska ha en dag tillsammans. Det är ju vinterlov nu och imorgon tänkte jag vi kunde ha en dag ihop. Har dock inte hunnit eller orkat planera något särskilt så vi får väl se vad vi hittar på. Lite kommer jag nog behöva jobba också men jag hoppas kunna vara mer ledig under andra halvan av dagen. Och så önskar jag att bina skulle kunna lugna ner sig lite. Och istället börja producera lite honung.

En överraskning och en namnsdag

Igår fick jag en helt otrolig överraskning. Det var mina fina kollegor som ordnat en Baby Shower! Jag var kallad till ett möte på eftermiddagen och intet ont anande stegade jag iväg dit med min laptop i händerna. Men då jag steg in genom dörren visade det sig att mötesrummet var dekorerat med en massa Baby Shower dekorationer i milda pasteller och det var fyllt av folk som jag arbetar antingen direkt eller indirekt med. Det tog en bra stund för mig att faktiskt förstå vad det handlade om. Att vi inte skulle ha något möte. Att alla var där för min skull. Jag hade verkligen inte misstänkt något alls. Rörd, glad och tacksam. I just den ordningen. Det kändes nästan lite overkligt. Sådär som det kan göra när något händer som man absolut inte förväntat sig. Inte ens tänkt en tanke på. Baby Showers är ju tradition här. Man firar och uppvaktar den blivande mamman (ibland även båda föräldrarna) och ger presenter. Jag tror det börjat bli lite vanligare även i Sverige men fortfarande är det väl inte något "alla gör".  Jag lovar visa lite mer bilder (jag tog dock inte särskilt många, men ett par blev det) och skriva mer senare.

Igår var det ytterligare ett firande. Fast då ett typiskt svenskt. Eller iallafall "icke-amerikanskt". Nämligen för Lill-Skruttan som hade sin namnsdag. Vad jag vet firas inte namnsdagar alls här i USA. De har liksom inte namn i kalendern så som vi har i Sverige. När jag kom hem på kvällen efter jobbet hade M och Namnsdagsbarnet beställt en pizza (middagsvalet från namnsdagsfiraren) och hon hade även fått en lite present. En "Hello Kitty PEZ". Efter middagen blev det även glass samt ytterligare en present från oss. En bok. Och hon överraskade oss fullkomligt genom att börja läsa högt ur den för oss. Felfritt. Helt otroligt! Det är precis som om hon nu mer eller mindre knäckt läskoden. Även för engelskan. Hittills har hennes läsning gått bättre på svenska, men det har varit lite småtraggligt på engelska. Vi har ju "shared reading" med henne regelbundet (det är för närvarande i stort sett enda läxan) men någonstans har jag tänkt att böckerna hon har med sig från skolan är antingen extremt lätta eller att hon säkert läst dem flera gånger och därmed kan de mer eller mindre utantill. Men nu läste hon verkligen direkt ur en ny bok och ja, både M och jag tittade på varandra över bordet och såg nog båda rätt överraskade ut.

Det blev en tidig sänggång igår. Jag var helt slut. Och idag kör jag återigen in till jobbet, men längtar till imorgon då jag slipper. Nu måste jag fundera ut ett sätt att tacka alla kollegor. Ett massemail tycker jag känns lite futtigt. Men jag vet inte riktigt vad som är vanligt för en sådan här typ av Baby Shower på jobbet? Tackkort känns å andra sidan nästan lite väl pretentiöst? Eller är det vad man borde göra? Om någon där ute vet så tas tips tacksamt emot.

Det rör sig

Inne i min mage är det allt som oftast riktigt livligt just nu. Ofta gungar den. Vågor. Än hit. Än dit. Det verkar som om den som huserar där inne har mycket energi. Minns inte att Lill-Skruttan var riktigt lika livlig. Men kanske har jag bara glömt. Det här med att ha någon inne i sin kropp är en ganska speciell känsla måste jag säga. Man känner sig extra beskyddande. Extra stark. Lejonmamma? Samtidigt extra sårbar. Och för min egen del, alltför ofta svagare än annars. Så det är motsatser som gäller. För mig är gäller "svagheten" det fysiska framförallt. Med revben som gör ont, mycket sammandragningar vilket gör att jag numera tar mig fram i snigelfart igen (precis som innan Lill-Skruttan kom). Att inte kunna böja sig och ta på sig skorna utan att det ska kännas som om man utför ett triatlon. Mer eller mindre ständigt flåsig. Short of breath. Som man väl säger här. Enorma åderbråck (och nu menar jag verkligen e-n-o-r-m-a-) på ena benet och ljumskbråck i ljumsken på samma sida. Kramp i vaderna, tårna, ja till och med i handen. Stackars M. Jag klagar och gnäller nog väldigt mycket mer än normalt här hemma. Över mina tillkortakommanden alltså.

På samma gång är det en underbar känsla detta. Så unik. Att bära sitt barn. Att kroppen gör detta mer eller mindre helt på egen hand. Min kropp. Ett litet växthus. En skyddad zon. För mitt ofödda barn. Buret alldeles under mitt hjärta. Och jag känner mitt i alla gravidkrämpor en sådan oerhörd tacksamhet över att jag faktiskt fick uppleva det igen. Och faktiskt ren skär lycka. Det var ju långt ifrån något vi tog för givet. Och vägen hit var inte helt enkel om än inte på långa vägar så krokig som jag först varit rädd för att den skulle kunna vara. Jag kanske kommer berätta lite mer om den senare. Om jag nu någonting får tid att sätta mig och samla mina tankar och känslor och sedan få ner dem i ordform.

Mer snö på väg

Det börjar kännas väldigt tjatigt nu. Detta med att det är nya snösystem på väg hitåt. Igen. Och igen. Och igen. Under senare delen av natten är ett nytt på väg till oss. Inte så kul med tanke på att jag egentligen borde köra till jobbet de närmaste tre dagarna. Detta eftersom min Storchef från Paris är på besök. Jag får se hur illa det är imorgonbitti. Vill helst inte ge mig ut på vägarna om det ser ut att vara alltför mycket snö. Men ibland varnar de ju lite i överkant också. Vi får helt enkelt se.

Kort promenad i Paris

Nu är det ju närmare tre veckor sedan jag var i Paris, men tänkte ändå att jag skulle visa några bilder från den korta promenad jag hann med sista dagen innan jag skulle ta mig till flygplatsen igen för att resa vidare till Barcelona. Tror jag gick i hastig takt i 20-30 minuter och tog då en del (väldigt turistiga) bilder. Vädret var milt. Runt 8-9 plusgrader eller så. Skönt till skillnad mot kylan som då rådde här i NYC. Kändes nästan lite som vår i luften. Molnigt var det förvisso, men inget regn. Vårt huvudkontor ligger verkligen mitt i centrala Paris (ca 5 minuters gångväg från Champs-Élysées) så man kan verkligen få en glimt av Eiffeltornet, Triumfbågen och Seine även vid en kort promenad. Jag valde att promenera lite längs med Seine och använda min alldeles nya kamera. Häng med!

Det blev som sagt en rätt rask promenad, men det kändes fint att iallafall ha sett lite av Paris så att man mentalt insåg att man ändå varit där. Haha! Annars är det lätt så att jobbresor blir sådana där man i stort sett endast ser kontor och olika konferensrum, men inget av själva staden man för tillfället besöker. Tyvärr.

Idag har vi för övrigt ledigt. Det är President's Day och skolorna är stängda. För en gångs skull har även jag officiellt ledigt. Min arbetsplats är stängd idag. Holiday. Det känns himla skönt. Nu på morgonen ska jag med bilen till service medan M är hemma med Lill-Skruttan. Sedan tar jag över hemma-rejset så att M kan gå och jobba. För han är inte ledig. Fast det är mer eller mindre självvalt för hans del så det är inte så jättesynd om honom ändå. Ute strålar solen från en klarblå himmel så just nu känns det inte så jobbigt att gå iväg. Det finns klart värre måndagar.

Guld

Både igår och idag kändes det helt fantastiskt att vakna. Och se att Sverige tagit GULD! Damerna igår och nu herrarna idag. Vi missar ju tyvärr tyvärr tyvärr att se loppen live. På grund av tidsskillnaden. PLUS att här sänder man ju endast sporteventen live till de som har kabel-TV, och det var flera år sedan vi sade upp vårt abonnemang. Just under OS kan jag sakna det mycket. Men men. Det är som det är. Vi försöker se vad som går på nätet. Igår kunde vi ladda ner NBCs app och då få 30 minuters gratis tid vilket vi spenderade på Damernas skidstafett såklart. Men herrarna idag lär vi få nöja oss med slutet (de visar alltid höjdpunkterna gratis online men det är ju då oftast slutspurterna när det handlar om längre distanser).

GRATTIS till Alla fantastiska Skidprestatoioner vi sett och hört detta OS! Till Gulden såklart. Det är kanske de vi kommer minnas längst. Men också ett stort grattis till alla andra som lyckats överträffa sig själva och sina egna mål! Jag är t ex djupt imponerad av Emil Jönsson. Jag missade även detta lopp, men lyssnade på en intervju med honom på Radiosporten och ja vad säger man. Vilken prestation! Vissa kanske tycker att han inte var värdig sitt brons eftersom han lyckades med den bragden enbart på grund av att andra konkurrenter ramlat. De som egentligen "var bättre". Men det är ju faktiskt också en del av sporten. Och livet. Ibland har man tur. Ibland uppenbarar sig stunder, luckor, möjligheter som man inte räknat med. Och då gäller det att vara där och ta dem. Gripa ögonblicken. Ta chansen. Och Ge Allt. Precis så som Emil gjorde. Jag tycker det är starkt. Sådant gör mig glad. Och ja, även att läsa detta gör mig glad.

Mina hjärtan

Idag. Alla Hjärtans Dag. Valentine's Day. Och här är de. Mina två Hjärtan. Det större hon sjunger, pratar och pussar på det mindre. Förklarar ofta hur världen fungerar. En riktig Storasyster. Redan. Så fint att se. Den mindre rumlar mest omkring nu. Slår kullerbyttor eller vad det nu är. Så att hela magen hoppar, gungar. "Du är en del av familjen nu förstår du. Fast du inte ens är född" säger hon, Storasystern med allvarlig röst. Innan hon ger ännu en puss.

Puss Puss!

Och Dagen till är lyste toppen av huset rött rött rött. Även om det ser ut som orange här på bilden så var det i verkligheten riktigt rött. 

Dagen har gått fint. Lill-Skruttan var besviken över att inte ha fått gå till skolan eftersom det var både Valentine's Day och 100:e dagen i Kindergarten. Det senare skulle "firas" med ett 100-projekt. Vilket hon såklart missade eftersom hon var hemma. Just idag. Typiskt. M tågade iallafall iväg till hennes klass i morse för att lämna alla hennes Valentine's Day kort. Fast hon blev lite ledsen när hon insåg att hon inte skulle få några från sina klasskompisar. Inte idag i varje fall. Men vi har ändå haft det bra. Framförallt är jag glad över att hon inte blivit sämre. Ingen feber alls idag. Att himlen varit blå och solen strålat hela dagen har även det bidragit till ett bättre humör. Kanske kanske kan man ändå ana att våren finns någonstans där framme. Som en strimma hopp vid horisonten. Och jag försöker locka på den. Kom! Kom! Kom! Tveka inte. Men jag inser också att det troligen kommer att dröja. Det gör det ju alltid. Ibland kan februari verkligen kännas som den allra längsta månaden på året. Trots att det egentligen är tvärtom. Konstigt det där.

Valentine's Day

Idag är det Valentine's Day här i USA. Något som uppmärksammas i stort sett överallt. Man har länge kunnat se hjärtan, specialgodsaker, presentaskar, gosedjur och annat i affärerna. Från Lill-Skruttans klassrum fick vi information om att barnen gärna fick göra Valentine's Day Cards till sina klasskompisar. Dock var man då tvungen att göra ett till alla. En bra regel tycker jag. Men visst, det gör också att det hela blir ett ganska omfattande projekt. Särskilt för en 5-åring som ju inte alltid har världens bästa tålamod. För att hinna och orka med alla kort delade vi upp det på flera kvällar. Ikväll hade hon 6 kort kvar, men det visade sig att vår lilla tjej var hängig och inte mådde bra. När vi tog tempen hade hon dryga 38 graders feber. Liten. Utslagen i soffan. Men mest ledsen blev hon när vi sa att hon inte kunde gå till skolan imorgon eftersom hon hade feber ikväll. "Jag vill gå till skolan imorgon" grät hon. För att ge sina Valentine's Day kort till sina kompisar. Det hela slutade med att hon gjorde färdigt de kort hon hade kvar, och sedan lovade vi att någon av oss ska gå till skolan imorgon och överlämna korten till hennes klass där. Men för henne blir det en hemmadag imorgon. Och vi hoppas nu att hon inte ska bli sämre, utan snart vara på benen igen.

Första kvällen i V-Day-kort-fabriken

En rejäl hög med kort blev det till slut. 22 stycken närmare bestämt. Ett till var och en av hennes klasskompisar.

Själv gläder jag mig åt att det är fredag. Och jag hoppas nu att vädret ska bli lite varmare och torrare snart. Igår var det rena rama is-slask-sörjan på vägarna då jag gick för att hämta Lill-Skruttan. Tristaste tristvädret. Det blir ju tyvärr ofta så här i staden efter sådana här snöoväder. Särskilt som temperaturen svajar runt nollan.

Och till er alla där ute önskar jag en fin Valentine's Friday! Eller som i Sverige (vilket jag egentligen gillar ännu mer) en Fin Alla Hjärtans Dag! Och sedan en skön helg. Vi kommer faktiskt ha en långhelg just denna helg eftersom det är President's Day på måndag. En holiday som jag har ledigt från jobbet jag med. Sedan är det winter break för Lill-Skruttan resten av veckan, men eftersom både jag och M jobbar så har vi anmält henne till dagsaktiviteter på samma ställe där hon går på after-school på måndagar och onsdagar. Tror det blir riktigt bra eftersom hon verkar trivas väldigt bra där.

Snö snö snö

Så är det snöstorm igen då. Här inne i sta'n är det inte så illa som utanför. Dock är det ett väldigt ogästvänligt väder. Helt klart. Just nu snöar det såpass mycket att när man sitter inne och tittar ut ser det helt vitt ut på andra sidan fönstren. Det yr i luften. Väldigt blandad snö. En stunden är det sådana där "flygningar" och nästa ser det mer ut som tyngre blötsnö. Katterna tycker om att titta på snön som flyger runt i luften. Ibland försöker sig Tazo på att jaga flingorna som kommer nära fönstret. Men nu efter så många snöfall som vi haft denna vinter (1-2 per vecka ungefär) känns det lite som om de tänker "been there done that" och de söker sig hellre till de varmaste platserna i lägenheten (intill våra element samt på värmedynan). Och så tar de sig en lur istället. DET hade jag också gärna gjort faktiskt. Om jag kunnat. Tror att jag i mitt nästa liv mycket gärna skulle kunna tänka mig att bli en bortskämd, ompysslad hemmakatt...

Skolorna har trots snöovädret öppet här i staden. Till M's och min glädje och till Lill-Skruttans besvikelse. Hon hade nog hoppats på en hemmadag idag. De gav sig båda iväg ut i snöyran nyss. Jag var, igårkväll helt inställd på att skolorna skulle vara stängda idag så detta blev en överraskning i morse då vi kollade. Hörde dock från en pappa härom veckan att just NYC är väldigt noga med att försöka ha skolorna öppna trots snö. Det ska vara riktigt riktigt överjävliga snöoväder för att skolorna ska stänga. Det tycker jag är bra. Självklart ska det inte vara förenat med "fara" att ta sig till skolan, men de flesta här i staden har ju inte så långt till sina skolor. Många bor på promenadavstånd. Vägarna är dessutom sällan helt igenkloggade (här på Manhattan i varje fall) så som de är utanför staden när det kommer sådana här oväder, vilket gör att bussar och tunnelbanor oftast går (om än med förseningar). Så heja heja skolgång trots snö!!

Däremot fick jag ett email i morse från jobbet där det stod att min arbetsplats är stängd idag så alla ombeds jobba hemifrån. Det är helt klart värre i New Jersey. Jag tänker på alla kollegor och vänner där samt i t ex Connecticut, och hoppas att de ska slippa strömavbrott. Att de ska kunna hålla sig varma och torra. Och så tittar jag ut på snöyran utanför fönstret här och längtar ännu mer till våren.

Ny snöstorm på väg

Okej, ännu en ny snöstorm är på väg. Den ska tydligen komma hit inatt. Och de varnar för riktigt busväder. Jag är helt inställd på att jag kommer arbeta hemifrån imorgon och att skolorna här i NYC kommer att vara stängda. Enligt prognosen ska det börja runt midnatt och sedan vara som värst här runt 6 till 9 imorgonbitti. Just då alla ska ta sig till skolor och jobb. Så ja, jag tror att det blir en Snow Day imorgon och därmed en hemmadag för Lill-Skruttan. SUCK! Jag är ärligt talat sååå trött på vintern nu!! Vet att det inte hjälper att klaga. Men jag är trött på att frysa. Trött på snö som kommer och går. Om den ändå bara kom och LÅG KVAR. Men detta ständiga snöande och töande är så himla trist! Trött på att ständigt kolla om nya stormar är på väg och därmed inte veta om jag ska kunna köra in till jobbet. Eller när jag måste ta mig därifrån och hem (de dagar då snön kommer under dagen). Och trött på att inte veta om skolorna kommer vara öppna eller ej. Och ändå är vi bara knappt två veckor in i februari. Så vintern är långt ifrån över här. Tyvärr.

Idag är det riktigt riktigt kallt. Tydligen ska det vara hård vind under dagen också vilket kommer göra kylan ännu värre. Men det kommer alltså vara sol och klart i stort sett hela dagen. Så min pendling borde gå okej.

VÅREN!!! VAR ÄÄÄÄR DU?!?!?!?!?!

Något som är betydligt roligare är att jag häromdagen fick reda på av Söta Annika att min blogg är bland de 10 finalisterna. I den där Travelblog Award Tävlingen som jag nämnde för ett tag sedan. Där bloggen blivit nominerad. Och nu tack vare att så många har röstat på mig så är  min lilla blogg alltså i final. DET hade jag aldrig någonsin trott! TACK alla KÄRA SÖTA NI som röstat på mig!!! Det gör mig glad och rörd. Och tacksam. Över att ha så fina läsare. Och vill ni fortfarande rösta så går det bra. Men som sagt, för mig känns det stort bara att först blivit nominerad och sedan vara bland de 10 finalisterna. Så skoj!

Hitta massvis med flyg till Göteborg via Supersavertravel.

Nästan ett och ett halv kilo

Det är vikten på Bebben just nu. Siffrorna jag fick var ju egentligen inte i kilo såklart. Utan i Pound och ounces. 3 pound, 3 ounces.  Men det är ca 1.4 kg. Jag var på tillväxt-ultraljud igår eftermiddags och fick veta att allt ser bra ut. Nu är jag snart i vecka 29 (imorgon går jag in i v 29 för att vara specifik) och barnet är för stort för att man ska kunna mäta det från huvud till fot inne i magen. Därför görs istället flera mätningar av olika kroppsdelar och sedan sätts alla de måtten in i någon formel som sedan simsalabim, hokus pokus räknar fram vikten på barnet. Detta är tydligen i den 70:e percentilen. Så lite över medelvikten för denna åldern alltså.  Heja heja! Det känns tryggt med tanke på en eventuell för tidig ankomst även för denna Bebben. Då skulle det vara bra om vikten låg lite över den normala. Fast självklart hoppas jag innerligt att det inte blir någon tidig bebis denna gången.

Man kollade även en del inre organ som hjärtat, magen, urinblåsan och njurarna. Allt såg tydligen bra ut. Och så mätte man i vanlig ordning min cervix (livmoderhals). Det har de gjort sedan länge nu. Varannan vecka. För att se att den inte förkortas. Anledningen till alla dessa ultraljud jag går på är ju för att denna graviditet i och med Lill-Skruttans för tidiga ankomst, nu räknas som en "high-risk pregnancy". Jag har väldigt mycket sammandragningar sedan ett par veckor tillbaka, och även detta gör att min gynekolog vill ha bra koll på min livmoderhals för att försöka undvika samma entré som Lill-Skruttans. Min gynekolog jag går till är specialiserad på just högriskgraviditeter så som min samt även på att följa kvinnor som väntar tvillingar (eller fler).

Mitt nästa tillväxtultraljud kommer om ca en månad. Och jag hoppas att Bebben stannar inne tills dess och helst längre. Lill-Skruttan kom ju dock i vecka 33 så om vår nya familjemedlem skulle vara lika snabb skulle det ju ankomsten vara om just en månad. Men som sagt, jag hoppas verkligen att den här vill stanna inne lite längre!

Söndag på Children' s Museum of Arts

Igår söndag, var Lill-Skruttan bjuden på 5-års kalas som skulle vara på Children's Museum of Arts här i staden. Jag har hört och läst om detta museum men vi har faktiskt aldrig tidigare besökt det. Troligen för att det ligger lite avigt till från oss sett (nere på West Side ganska nära Holland Tunnel) så vi har helt enkelt aldrig kommit oss för att ta oss dit tidigare. Det var iallafall väldigt bra om man har barn som tycker om konst av olika slag och jag rekommenderar verkligen ett besök här! I ett av rummen fanns det flera olika "stationer" där man kunde göra olika saker, skulptera, måla, göra kollage etc. Sedan fanns det runtom i muséet också mer ledda workshops i olika material.

Innan kalaset började var alla inbjudna gäster välkomna att komma dit för att själva gå runt på muséet utan att ens betala inträdesavgift. Vi kom dit runt 40 minuter innan kalaset skulle börja och det var roligt eftersom Lill-Skruttan då tillsammans med födelsedagsbarnet (som också redan var där) hade väldigt kul. En sak de deltog i (något de alldeles själva måste ha kommit på att de ville) var en workshop för barn (från 5 år) där man skulle göra sitt egen "Lichtenstein-tolkning". För er som inte känner till det så är Roy Lichtenstein känd för sin "pop art".  Den här workshopen gick ut på att barnen skulle välja två bilder från olika serietidningar och sedan komponera sin egen bild på liknande vis som just Lichtenstein. Kanske lite överkurs för en 5-åring, men alla barnen verkade ta sig an uppgiften med stor koncentration.

Att välja serietidningsbild var inte helt lätt

Men till slut valdes två stycken olika bilder

Sedan skulle de färgade pappren klippas och limmas fast

Slutresultatet!

Just sådana här aktiviteter är något Lill-Skruttan tycker om. Och som förälder boende i NYC, en stad som har hur många museum som helst inom de flesta olika områden, är det fantastiskt att man har tillgång till så otroligt mycket. Tyvärr är väl både M och jag ganska dåliga på att verkligen använda oss av det enorma utbud som finns i denna stad. Men när man väl kommer iväg inser man att man borde göra sådant här oftare. Så vi får helt enkelt försöka bättra oss...!

Poolbesök

Idag lördag, gick jag och Lill-Skruttan för första gången tillsammans till poolen där hon tar simlektioner. Just för att hon tar simlektioner där så får vi som familj tillgång till bassängen på helgerna under deras "Family hours", vilket är 1,5 timme på lördag samt söndag eftermiddag. Eftersom hon fortfarande tycker att det känns lite "läskigt" detta med vatten så tänkte jag att vi kanske kan gå lite mer regelbundet med henne på helgerna. På så vis får hon mer vattenvana och förhoppningsvis kommer hon då att kunna slappna av lite mer även på sina simskolelektioner. I omklädningsrummet sa hon till mig att hon tyckte det var så roligt att gå tillsammans med mig till bassängen. Sedan berättade hon att "det kändes både roligt, mysigt och läskigt. Allt på samma gång!" Sötsmulan! Det hela gick väldigt bra och jag tror verkligen att det handlar mycket om vana. Att hon ska känna sig såpass trygg i vattnet att hon kan slappna av. Så jag ska försöka att gå med henne oftare så att hon kan känna sig trygg i vattnet.

Själv tyckte jag det kändes skönt att vara i vatten jag med. På land börjar jag känna mig som en strandad val. Redan. Med Braxton-Hicks-sammandragningar och flås som en gammal blåsbälg. Så att vara lite mer viktlös i bassängen kändes inte helt fel.

I övrigt är det en hel del OS här hemma nu. Jag gillar verkligen OS. Även om just årets Rysslands-OS ger en lite fadd eftersmak tycker jag. Just med tanke på allt som pågår i Ryssland. Men jag gillar ändå själva sporten. Att kunna se sporter man aldrig annars visar. Det är kul. Och jag fascineras i vanlig ordning av Norge. Helt otroligt att det lilla, lilla landet har så många helt fantastiska vintersportsmän och kvinnor! Hatten av för dem helt klart. Och självklart instämmer även jag i Grattiskören till Kalla!

Pajama Day och konsert

Idag var det Pajama Day i Lill-Skruttans skola. Detta är tydligen en vanligt förekommande händelse i amerikanska skolor. Då går alla i skolan, inklusive lärare (och i Lill-Skruttans skola även rektorn) runt i pyjamas hela dagen. Så i morse tog vi fram nytvättade nattkläder. Valet var självklart. Inget snack. Bamsenattlinnet! Och så pyjamasbyxor under såklart eftersom det annars skulle varit alldeles för kallt. Vi körde även tröja under nattlinnet samt långkallingar under pyjamasbyxorna. Tre av klasserna i kindergarten samt en (eller om det var två?) First Grader-klasser skulle även ha sin musikkonsert idag. Lill-Skruttans klass var en av K-klasserna.

På väg till skolan

Här sjungs det för fullt (Lill-Skruttan nästan längst ut till höger)

Försökte zooma in, men hade endast iPhonen med så bilderna blev otroligt suddiga. Tyvärr! Note to self: nästa gång ta med storkameran med bra objektiv. Min födelsedagskamera hade M och filmade med.

Hela konserten hade som tema "earthworms" (daggmaskar) vilket jag tyckte var rätt kul. Har ingen aning om varför just detta var temat, men även här hemma har Lill-Skruttan gått runt och smånynnat på sånger om earthworms. Haha, en av sångerna de sjöng gick såhär "Earthworms. Makes Anerica Great. Earthworms!" Den tyckte jag var rolig. De var alla duktiga och det var roligt att få vara där och se och höra.  Tycker deras musiklärare verkar väldigt bra och jag tycker det är så himla bra att de har musik en gång i veckan. Viktigt att inte enbart ha "läsämnen" utan andra också. Rent generellt tycker jag det verkar som om skolorna här satsar mycket på just de mer "mjukare" ämnena också. Som musik, dans och konst. Sådana ämnen som skolor i Sverige rent generellt verkar dra ner på. 

Firad i Paris

Jag hade ju min mastodontdag när jag kom till Paris förra veckan. Den som gick i ett fram till en bra bit efter midnatt. Dels för att vi jobbade ända fram till halv åttatiden på kvällen (vilket inte alls är sent med Parismått mätt, iallafall inte i för mina kollegor som ofta har planerade möten fram till minst 20-tiden på kvällarna). En av orsakerna till att det blev en såpass sen kväll var att mitt team ville fira mig och min födelsedag. Det blev alltså middag på fina Ladurée* på självaste Champs-Elysée mitt i Paris. Så trots att jag var trött blev det en riktigt härlig kväll med roligt sällskap (mina kollegor är alla sååå himla gulliga, roliga och bra), god mat och i en fantastisk miljö.

I ingången har man byggt upp dessa torn av macaroner

Vi satt på övervåningen

Som sagt, franska middagstider är lite sena....

Smöret till brödet serverades som en liten "karamellrulle". Väldigt passande på ett ställe som Ladurée!

Och ja, de överraskade mig med en liten födelsedagsmacaron också! Samt skönsång både på franska och engelska.

På väg hem till hotellet lyckades jag även fånga Triumfbågen på bild. Och att promenera hem genom Parisnatten kändes ändå rätt magiskt.

Det känns så otroligt fint att jag arbetar med ett så fint team. Mina Pariskollegor ser jag ju ytterst sällan. Några av dem såg jag faktiskt för första gången i verkliga livet nu eftersom de blivit anställda efter min senaste Parisresa. Och de andra har jag inte sett på länge de heller. Vi jobbar ju mest via email och telefon samt har videokonferenser. Men det är en bra sammanhållning i gruppen och det märks när man ses. Vi hade både roliga och intressanta diskussioner under kvällen. Så det kändes lite tråkigt att säga hejdå när middagen var över. För jag har ingen aning om när jag kommer att träffa dem igen.

*) Ladurée har förresten öppnat även här i New York City. Självklart på Madison Avenue. Fint ska det vara...