onsdag, september 10, 2014

Utflykt till Jone´s Beach

Först TACK till alla er som kommenterat på inlägget nedan angående skolstarten. Det känns fint att ni velat dela med er av era tankar och/eller erfarenheter! Jag tror i längden att det kommer att bli bra, men det känns alltid skönt att få höra hur andra upplevt liknande situationer. Bloggvärlden är verkligen otroligt bra när det gäller att få lite olika synvinklar på saker man funderar över. Så Tack igen!

Just på grund av ovan nämnda skolstart och även inskolning på dagis har jag fortfarande inte hunnit gå igenom bilderna från vår härliga helg hos Taina så det kommer lite senare. Tänkte nu ändå publicera mitt inlägg från förrförra veckan som aldrig hann läggas ut på bloggen eftersom internet kraschade då och efter det har det varit så mycket annat att göra och att berätta.

Men i onsdags förrförra veckan (27 augusti) var det en sådan där kanonhet dag här i staden. Eftersom vi kollat väderprognosen tidigare i veckan visste vi vad som komma skulle under mitten av veckan och hade därför redan planerat att lämna staden för en tur till Stranden. Med temperaturer runt 33 grader och sol kände vi att vi gärna ville ifrån betong, tegel och asfalt. M tog ledigt från jobbet och sedan körde vi ut till Jones Beach på Long Island. Detta var vårt första besök på den här väldigt kända och populära stranden. Vi har hört talas om den under alla våra år här men aldrig tidigare kommit hit. Vi har alltid valt andra stränder. Och som svensk är det verkligen anor
lunda att komma till en sådan här typ av strand. Den är stor och har flera parkeringsplatser (6 stycken "Fields") vilka tillsammans rymmer mer än 14300 fordon!!! Fjorton tusen trehundra! GALET! Och under ett år besöks stranden av ca 6-8 miljoner besökare. Här finns förutom den ca 6,5 miles långa (ca 15 km) stranden även badhus med pool, minigolf, fisketurer och en massa annat. Vi höll oss dock till stranden. Nedan bilder från vår Stranddag. Ni som följer mig på Instagram (saltisinnewyork) har redan sett en del av dem.

Storasyster redo för vågorna med pappa M

Själv stannade jag i parasollskuggan tillsammans med den här sötsaken

En sommarstrands-selfie.....

Lite senare på kvällen gick jag och Storasyster ner till vågorna igen







På väg hem igen. Just sådana här tillfällen kommer man liksom på var man faktiskt bor. Med Empire State Building, Freedom Tower (syns inte här) och Chrystler Building i vindrutan känns det lite speciellt.

Som alltid är sådana här dagar väldigt sköna och härliga avbrott i vår cityvardag. Sedan fick vi ju ytterligare ett par dagar utanför staden när vi åkte och hälsade på Taina under Labor Day weekend.

Nu känns det ändå lite som om hösten kommit. Förutom i lördags då det var otroligt hett här med 33 grader och fukt fukt fukt så har det nu känts som om det vänt lite. Nu är luften sådär perfekt tycker jag. Med temperaturer runt 22-26 grader och ingen fukt. Love it! Hösten är min favoritårstid här. Verkligen. Särskilt den tidiga hösten i september och oktober. Då njuter jag!

4 kommentarer:

Millan sa...

Vilken helt underbar dag pa stranden ni fick. Ser sa harligt och somrigt ut. Aven har kanns det lite hostligt nu. Fast det ar betydligt varmare nu (ca 25 grader) an i Augusti (typ 18...) sa ar det morkare om kvallarna och det ar rejalt kallt och dimmigt pa mornarna. Fast det ar lite harligt faktiskt. Aven har ar hosten min favorittid tror jag ...

Appropa skolan sa later ert system valdigt likt varat i England. Aven har byter de klass varje ar och det oroade mig valdigt mycket i borjan. Men... det har funkat précis hur bra som helst. I vart fall sa far barnen onska 3 elever som de vill fortsatta i samma klass som och de garanteras i alla fall att hamna med en av dessa. Nils ar valdigt blyg och jag trodde att dessa arliga forandringar skulle bli jobbiga men i stallet for att nu ha tre starka individuella klasser sa har skolan lyckats att astadkomma ett valdigt starkt band mellan alla klasserna (eftersom de flesta gatt i samma klass nagon gang under skoltiden).

Aven larare byts varje ar och aven det har funkat bra. Men visst finns det larare som vi onskat att de hade fatt behalla. Sofias larare forra till exempel. Sofia har varit ratt ledsen den har veckan och langtar efter Miss Evans... men jag tror att hon vanjer sig for nya lararen verkar ocksa bra!

Sa ar Ella nu i year 1? ELler reception class? Eller vad kallas det?

Hoppas att hon ska vanja sig snart och tycka att det ar roligt! I mina barns fall sa tror jag att de trivs valdigt bra nar de val ar dar, men om de far valja sa vill de ju hellre vara pa semester med oss ;-).

Kram!

Annika sa...

Såg vad du skrev om skolan nedan.
Och ja, jag kan bara hålla med dem som hyllar det amerikanska systemet. Tycker det var toppen!
Och i Karolinas ES- skola var likadant, det blandades och gavs varje år.
Det blev aldrig problem. På det sättet hittade de nya vänner och fastnade aldrig i ngn roll. JAG gick i samma klass åk1-9. Det var väl inte så bra eftersom rollerna satt som vattenstämplar efter ett tag.
Nej, jag gillar hur det funkar här.
Det fortsätter så hela skoltiden, men från och med MS har de inga klasser längre. Då har de alla olika lektioner under dagen.
Jag har rågillat det amerikanska skolsystemet, tycker att K lärt sig så mkt, och att lärarna varit så engagerade och BRA. Respekten därtill för både elever och lärare o material. Nolltolerans mot somligt. Stor förståelse för annat.
Bra också att fånga upp elever som inte hänger med. Det finns ju veklingen en skolgång för alla.
Om jag ska klaga var det kanske för lite rast i ES, och mkt läxor har det varit hela, hela tiden. Det värsta var alla projekt som vi flädrar gjorde, som barnen skulle ja gjort. Sådant till science fairs etc...DET krävde stort engagemang och pengar fr flädrarna. BLÄ, det var minuset.

Men, det lustiga är att K aldrig klagade, det var mer jag som var bekymrad. Inte heller klagade hon över att det var för få raster. Men för dem var det ju SÅ normalt.
Jag är så glad att K gick i skola här, så innerligt glad över den skolgång hon fick i ES, MS och HS. Prisar den!!!
Och nu college, på ett liberal arts. DET passar henne.
Så skolan, den har jag aldrig sett som ett problem. Tvärtom.
OCH det att de byter klasser i åk 1-6 tycker jag bara är bra! OCH klassläraren byts ju också. OCKSÅ BRA!!


Härlig stranddag. Nu känns det att det är lite höst i luften.
Nice.
Men imorrn ska det bli 32 grader varmt!

Kramar!!

Annika sa...

Jo, jag var ganska engagerad som volontär på ES, speciellt upp till femman. Sen lade jag mig lite i sexan, haha.
I femman och sexan följde jag med på utflykter, men jobbade inte direkt i skolan.
Innan dess var jag på skolan ca en gång i veckan. Hjälpte till på teckningen, vid läsning etc.
Det var kul.
Men jag hade ju tiden.
Tycker det är ganska bra att man inte kan gå ut och in på skolorna som man vill.
ALLT det där ändrades efter 9/11. Men K började KG i sept 2001 så det är ngt jag aldrig upplevt, att det var öppnare. Vi har alltid fått anmäla oss i receptionen, skrivit in oss etc. Tror att de ökat säkerheten ytterligare iår, efter vad jag har förstått. Samtliga dörrar låsta numera.
OCH du, det där med utåtagerande elever ja...Blir det värre så får di tala med fröken. Tycker nog skolorna har stor förståelse för sådant.
Lycka till, It is going to be FINE!!!

Hälsar hon som BEEN THERE, DONE that!! Kram igen!!

Liz sa...

Harlig strand dag!! Som jag saknar strand, vagor och vind..

Har ar det fortfarande fruktansvart varmt, onskar att vi kunde komma under 40 grader snart iallafall...

Tankte pa nagot genom att lasa Annika's kommentar ovan.

Pa alla skolor som Cassie har gatt pa kan man inte bara ga in och vara med utan man far alltid skriva in sig i receptionen nar man kommer, pa vissa skolor har jag tom behovt legitimera mig VARJE gang, aven om jag var dar ofta..., dorrar har varit lasta och man maste alltid ha volontar eller besoks skylt pa sig/runt halsen for att andra larare eller sa ska se att man verkligen ar inskriven och inte bara har kommit in och "vandrar runt". Sa, den biten ar nog valdigt normal.

Som jag forstode det sa ville dom inte alls att ni skulle vara med i klassrummet annu, aven om ni skrev in er..DET kandes frammande men jag kanske missforstod. Men, jag tror helt enkelt att kommunikation alltid ar bast! Kanns nagot konstigt sa prata med lararen, kanns det svart vid lamning/hamtning da det ar mycket och svart att fa tid till ett samtal, skicka email. Kanns det svart att fa ett bra svar pa email, sa be om mote aven utover de normal foraldramotena. Jag har allid varit "den jobbiga" mamman som ifragasatter, ringer, emailar, pratar och besoker, volonterar...:) MEN, alla larare vi har haft har mott mig med positivt bemotande, det ar valdigt ovanligt tror jag att dom inte skulle mota upp for samtal etc, utan de flesta larare ar valdigt oppna och positiva till att man som foraldrer vill ha en bra kontakt. Dom ser garna att man engagerar sig.

Jag forstar hur du tanker med att kommer mitt barn att synas nar hon ar den duktiga flickan som jobbar pa bra nar det finns "storande" klasskamrater som tar sa gott som all plats...? Faktiskt maste jag saga har de flesta larare nolltolerans infor daligt beteende och diciplinen ar oftast pa topp. Ar det ett eller flera barn nu i borjan som ar lite extra "jobbiga" sa ar det sakert nagot som snart andras. Dom maste fa chansen att forsta hur dom ska uppfora sig, invanjningstiden ar pagaende och de forsta motena med foraldrarna har inte varit annu. Blir det varre med just pojken etc, sa far man ju vara uppmarksam och framforallt om det blir fysiskt. Har har det redan varit ett par tillfallen som mina barn har pratat om att det varit ett barn i klassen som har sparkat andra, en gang sparkades Isabella av den andra flickan och Isabella berattade detta nar vi kommit hem och att froken hade varit bestamd och sagt till den andra flickan och hon fatt lugna sig pa banken ute pa rasten ett tag. Da det inte var "varre" och Isabella inte hade mer ont pa benet sedan vi kom hem, sa blev det inte att jag tog upp nagot med lararen, men om barnen sager att det hander igen mot dom, kommer jag absolut saga till och fraga hur situationen var och sa..

Jag var dar under en formiddag nu i veckan i klassrummet som volontar, och denna flickans namn var ett namn som man larde sig fort...hon hade verkligen myror i brallan och svart att lyssna och ville bara ha sin vilja igenom hela tiden. Sa det finns nog nagra sana barn i de flesta klasser, forhoppningsvis lagger sig beteendet och nar jag var dar tyckte jag anda att lararna hanterade det bra och lat henne inte "ta plats" utan att hon fick tillsagelse, men det blev inte en stor lang diskussion, utan dom forsatte med vad dom gjorde..

Det ar mycket att vanja sig vid for alla, hoppas att Ella anda far ett par bra vanner i skolan och att hon har roligt och kanner sig trygg!

Stor kram!